death of defeat

så det är såhär det känns
när älskade vänner blir borttappat betydelselösa
hemska tankar, vanor och tårar
fokus på smärtan som det värsta som någonsin hänt
tolv steg tillbaka till barndomen och plötsligt
så pinsamt självuppfylld
stoppad av inget ljus, inga ljud
bara
stoppad av ingenting
nu när min fantasi är det sista jag vill ska finnas
plågar den mig inte bara om natten
dygnet runt
jag vaknade dränkt i svett imorse
och det var den kallaste dagen på sommaren
i mina dagdrömmar, nattdrömmar eller verklighet
jag märker ingen skillnad
brinner jag efter brännande rörelse i min hand
runt mina axlar, över mitt hår varfan som helst
bara rör vid mig